Stunder i livet.

En tidig morgon, jag vaknar pigg o utvilad. Medan de andra fortfarande sover knyter jag på mig joggingskorna. Ludde kommer tassande och viftar på svansen. Han förstår direkt att det är löpning på gång. Det är tyst o stilla när vi försiktigt smyger ut.

Jag börjar sakta jogga och efter ett par minuter kommer vi bort till ängarna . Jag släpper Ludde så att får springa fritt och knyter kopplet runt magen, stretchar lätt och sätter sedan fart längs grusvägen, benen känns pigga.

Efter en stund svänger vi av ner mot havet där de stora ängarna breder ut sig, havet ligger alldeles blankt. Vilken underbar morgon!

Jag känner att kroppen håller på att vakna så jag visslar på Ludde som kommer farande förbi mig, vi jagar efter varandra över ängarna, pulsen ökar och det känns som om jag flyger fram.

Kommer fram till en grind så jag får sakta ner farten lite. Vi springer vidare på stigen som slingrar sig över bergshällar, sand och komockor. Det blir många hopp, skutt och full fart, pulsen stiger och flåsandet ökar igen.

Till slut kommer vi fram till stranden, jag ser sanddynerna höja och sänka sig som stora vågor på ett stort hav.

Jag inser att sista intervallen för i dag kommer att bli ett race i dynorna.  Jag sätter fart igen, upp och ner i dynorna, vassens skarpa kanter rispar mig mot benen, fötterna sjunker djupt ner i sanden det är tungt. Ludde är hela tiden snäppet före mig liksom för att hetsa mig att springa fortare o fortare… Pulsen når sitt max, det susar i öronen, svetten rinner, andetagen är ansträngda och det spränger i bröstkorgen. Man kan känna hur endorfinerna exploderar i kroppen… Ett helt vanligt träningspass…J

 

Mia_outdoor_beach